Vad är en idrottsskada?

Idrottsskada är något som gör så att du får justera volym eller helt avstå från sin aktivitet [1]. Denna grova indelning säger inget om varför du inte kan göra det du vill.

Idrott är ett brett begrepp som innefattar mer än bara de som tävlar i olika idrotter. Det innefattar all typ av fysisk aktivitet, därför skall träning för att må bra också räknas med. Om vi tillåter oss att vara lite petiga, så är fysisk aktivitet allt som höjer ämnesomsättningen över den vi har i vila. Träning är just planerad fysisk aktivitet med målet att bli starkare, uthålligare och rörligare [2].

Idrottsrelaterad skada eller idrottsrelaterad smärta är moderna beskrivningar av idrottsskador. Användningen av dessa termer kan påverka hur hen tar sig an och hanterar sin idrottsskada vilket går i linje med modern smärtforskning [3].

En skada innebär att det uppstått en faktisk vävnadsskada, en struktur i kroppen har gått sönder. Smärta, utan tecken på vävnadsskada (svullnad, rodnad, värmeökning, smärta och nedsatt funktion), är mer relaterat till överbelastningsbesvär. Behandling som skiljer på dessa två typer av idrottsskador ger en bättre rehabilitering och vård för den skadade och minskar risken för mer ihållande besvär [3].   

idrottsrelaterad skada

Din kropp är tålig och robust. Det är stora krafter som krävs för att skada en vävnad i kroppen. En vävnadsskada uppstår när kraften som belastar vävnaden överstiger dess styrka och tålighet. Det ger oss den första ledtråden till om vi faktiskt bör misstänka en skada: utsattes kroppen för en kraft som var tillräckligt stor för att orsaka den?

Den drabbade minns ofta tydligt vad som hände, för att något avvek markant från det vanliga. Direkt efter skadeögonblicket – och under de första dagarna – kan det vara svårt att säga något säkert om prognosen [4]. Om ovanstående kriterier är uppfyllda är det rimligt att misstänka en skada, men vi behöver då komplettera med fler kriterier innan vi kan dra en tydlig slutsats.

Tecken på vävnadsskada

Vävnadsskada triggar ett inflammatoriskt svar, detta inflammatoriska svar ger upphov till några viktiga tecken att förhålla sig till; svullnad, rodnad, värmeökning, SMÄRTA och nedsatt funktion [1]. Smärta är den gemensamma nämnaren för de bägge typerna av idrottsskada, så bara smärta säger ingeting om typen av skada. Smärta är ett dåligt tecken på hur stor, eller om det ens är någon faktiskt vävnadsskada [3, 5]. Men tecken som, svullnad, rodnad och värmeökning, tillsammans med ett tydligt skadetillfälle och stor kraft gör att du bör du misstänka en vävnadsskada.

Den inflammatoriska kaskad som triggas vid vävnadsskadan är viktigt för att den främjar läkning, därför vill man inte dämpa denna respons med anti-inflammatorisk medicin, t.ex. NSAID (Dekoflenak, Naproxen) och Ipren [6]. Det är också denna kaskad som ger vilovärk och mer smärta nattetid några dagar efter att skadan inträffat. Du kan använda dig av is för att ge dig själv smärtlindring (inte för ofta och för mycket för det kan skada huden) eller Alvedon. Denna mer smärtsamma fas av en skada går oftast över inom 1-3 (kan ibland vara längre) dagar och smärtan blir då mycket bättre [1].

Vad skall du göra när en idrottsskada sker

Vid en idrottsskada ska du först bedöma om skadan kräver medicinsk vård. Kontrollera om den skadade har förlorat medvetandet, fått ett slag mot huvudet, visar tydliga tecken på fraktur, har smärta i magen efter våld mot magen eller om allmäntillståndet förändras. Om du är osäker på hur du ska hantera skadan, kontakta hjälp direkt.

Kom ihåg det akuta omhändertagandet

Utför akut omhändertagande så snabbt som möjligt. Eftersom det ofta är svårt att direkt bedöma skadan, fokusera på att avsluta aktiviteten och ta hand om den skadade [4]. För att komma ihåg vad det akuta omhändertagandet kan du använda olika akronymer, som RICE, POLICE och det senaste förslaget PEACE and LOVE. PEACE and LOVE rekommenderas eftersom det ger en mer omfattande plan för att främja läkning och återgång till önskad aktivitet. Det är en utveckling från de tidigare som också går i linje med nyare kunskap om kroppen. Men vad innebär egentligen PEACE and LOVE [6]?

Protect, avsluta aktivitet

Elevate, hög läge av skadad kroppsdel (ovanför hjärtat)

Avoid anti-inflammatories, undvik antiinflammatorisk medicin då detta potentiellt kan störa läkningsförmågan

Compression, sätt linda hårt kring den skadade kroppsdelen (där det går). Linda av efter 20-30 min för att sedan linda mindre hårt och behåll på i 48h.

Education, information kring vad man kan förvänta sig de närmsta dagarna ökar sannolikheten att hantera och förstå vad oms händer. Kan minska lidandet för den skadade [7]. Om du saknar kunskap för att ge korrekt information, kontakta personal med expertis inom idrottsmedicin.

And

Om du saknar kunskap för att ge korrekt information, kontakta personal med expertis inom idrottsmedicin.

Load, gradvis återgång till aktivitet. Låt smärtan guida hur du gradvis återgår till normal aktivitet. Belastning är viktigt för att främja och snabba på återhämtning. Total vila rekommenderas ej längre än möjligen 1-2 dagar.

Optimism, att förhålla sig optimistisk är viktigt för en snabb återhämtning. Psykologiska faktorer som rädsla, depression och katastrofiering har visat sig vara en barriär för återhämtning.

Vascularisation, cirkulation är viktigt, använd dig av smärtfri cirkulatorisk träning så som simmning, cykel, rodd eller stakmaskin

Excercise, Återfå styrka, rörlighet samt koordination genom att gradvis utsätta dig för träning i form av styrketräning, konditions och rörlighetsträning.

Rehabiliteringen vid idrottsrelaterad skada

Rehabiliteringen av en vävnadsskada guidas utifrån vävnadernas läkningsfaser. Dessa faser är generella, men längden på varje fas beror helt på vävnadstyp. Vävnadens blodtillförsel avgör både läkningsförmågan och hastigheten [1]. Muskler, som har riklig blodförsörjning, läker relativt snabbt, medan vävnader som skelett och senor behöver längre tid. Även diskar och ledbrosk kan läka, men deras låga blodförsörjning ger en avsevärt långsammare läkningsprocess. Trots variationerna kan du ofta få en rimlig prognos baserat på den skadade vävnadens förmåga att läka [1].

Vid en idrottsskada läker en muskel på veckor, inte på timmar eller dagar, vilket ger en uppfattning om vad snabb läkning innebär [1]. Blodförsörjningen påverkar läkningstiden, men även skadans storlek, möjligheter till återhämtning samt kost, sömn och livsstressorer spelar en viktig roll.

Rehabiliteringen vid en idrottsskada bygger på en balans mellan belastning och återhämtning i relation till den läkande vävnaden. Belastning blir därför central, men vävnadens tålighet/läkning styr hur mycket du kan öka belastningen. Hela kroppen behöver fortsätta belastas för att behålla styrka, kondition och rörlighet. Genom att fortsätta ha en vana med den träningsvolym du haft så minskas risken för åter-skada samt du kommer snabbare tillbaka till full aktivitet [8].

Idrottsskada – rehabilitering

De första delarna av rehabiliteringen fokuserar på att börja röra på den skadade kroppsdelen och belasta den i vardagen. Smärtfri rörlighet prioriteras tillsammans med att träna på att spänna muskeln och att återfå full rörlighet. När detta förbättras lägger du till styrketräning av musklerna kring, eller av, den skadade muskeln, där du gradvis ökar både intensitet och volym. För att bibehålla styrkan tränas 2–3 tyngre pass i veckan. Därefter börjar du återgå till mer aktivitet som liknar den träning du normalt utför, oftast utanför laget eller i moment med låg risk för att åter skada dig eller tuffare kontakt. Även här ökar du gradvis intensiteten och svårighetsgraden för att stärka tidigare skadad vävnad, samtidigt som du återfår tajming och aktivitetsspecifik färdighet [1].

Det sista steget efter en idrottsskada är det svåraste. Ganska tidigt kommer du ofta att känna dig bra och vilja återgå fullt till träning, men det ska du inte göra innan full träning gradvis har återuppnåtts under en längre tid och bedömningen visar att du är redo både fysiskt och psykiskt [1]. Risken för att skada dig igen är ofta större långt efter återgång till aktivitet. Generellt är den största riskfaktorn för att råka ut för en idrottsskada just att ha haft en tidigare skada [1].

Idrottsrelaterad smärta

Den andra kategorin idrottsskada är ofta kallad överbelastning. Smärtan gör att du känner dig oförmögen att delta i önskad aktivitet. Smärta är alltid din upplevelse och går inte att jämföra med någon annans [5]. Vid överbelastningsskador kommer smärtan ofta smygande och påverkar i början inte din aktivitetsförmåga nämnvärt. Träningen fortsätter därför ofta utan justering, vilket gör att besvären gradvis ökar tills du inte längre kan prestera eller ibland ens göra det du vill. Besvär av överbelastningskaraktär kan också ha en hastig debut. Vid den här typen av idrottsskada finns inte alltid en tydlig debut, men krafterna involverade är repetitiva och inte tillräckligt stora för att orsaka en vävnadsskada [1].

Överbelastningssmärtan är ofta mer ihållande då du kunnat träna på länge innan den motiverar dig att göra något. Smärtan upplevs då mer kopplad till en kroppsdel, snarare än en specifik vävnad, och belastning är bara en av flera faktorer som kan utlösa smärtan. Ihållande smärta kan förekomma episodiskt eller variera utan någon tydlig fysisk utlösande faktor [3].

Bedömningen och prognos är i många fall svårare att få tydliga svar på. Smärtan är inte ett tecken på vävnadsskada. De förändringar som kan ses vid bilddiagnostik korrelerar ofta inte med smärtans omfattning samt ses även hos de som inte har ont Forskningen visar tydligt att smärta inte korrelerar med dessa, för många, normala förändringar [9].

Den här typen av idrottsskada kan drabba alla. De drabbade områdena varierar mellan olika idrotter och aktiviteter. Alla, även om du ser dig som idrottare eller inte, upplever ihållande smärta i ländryggen, nacken, höften, knät eller foten.

Rehabiliteringen vid idrottsrelaterad smärta

En tydlig skillnad jämfört med rehabilitering efter en vävnadsskada är att det blir svårare att sätta en prognos. Behandlingen följer inte en vävnads läkning utan tolerans för och förmåga att utföra en önskad aktivitet blir funktionella mål istället. Du behöver justera fysisk belastning och ibland även justera andra faktorer (psykosociala) för att återgå till önskad aktivitet [3, 10]. Fokus ligger på att du, den aktive, ska kunna möta de fysiska krav som idrotten ställer, samtidigt som du lär dig att förstå och hantera din smärta. Du behöver en tydlig balans mellan belastning och återhämtning.

Målet är att gradvis bygga upp din tolerans för aktivitet, och det kräver en noggrant planerad strategi som successivt utmanar dig för att minska risken för att få mer eller andra besvär. Om smärtan kvarstår, under en längre period, börjar ofta andra faktorer, såsom psykologiska och sociala aspekter, spela en allt större roll. Därför är det viktigt att även förhålla sig till dessa i undersökning och planering av behandlingsplan.

Exempel på psykologiska faktorer är oro och rädsla för att skada sig eller att få ont igen, detta kan ge ett undvikande beteende eller en känsla av att inte klara något och även då ge depression.

Sociala faktorer rör det sociala nätverk kring den skadade, finns det eller saknas det? Det sociala relationerna du har är viktiga för att känna att du har en plats och en roll i något större. Det kan vara en källa till stor stress att känna sig utanför eller att du känner stor press på att prestera eller komma tillbaka snabbt.

Olika faktorer spelar olika stor roll hos olika individer vid en idrottsskada.

Utöver att gradvis öka den fysiska belastningen bör du prioritera återhämtning. Du behöver också ta hänsyn till psykosociala faktorer, eftersom dessa påverkar återhämtningen. Stress i livet (detta stora allomfattande begrepp) kan försämra återhämtningen från träningen därför är just en tydlig plan för belastning och återhämtning viktig [10]. Långvarig stress kan dessutom påverka smärtsystemet, öka känsligheten och leda till mer smärta och nedsatt tålighet [11]. Din kropp anpassar sig mycket väl till de stressorer vi utsätter den för, förutsatt att vi tillåter tillräcklig återhämtning.

Vad kan en osteopat göra vid en idrottsskada?

En osteopat kan undersöka dig noggrant och säkert för att hjälpa dig utreda typen av besvär. Osteopati är en person-centrerad manuell terapi där dina mål och förutsättningar formar den behandlingsplan ni tar fram tillsammans. Den osteopatiska behandlingen kombinerar manuell terapi med träning och/eller gradvis exponering för önskade aktiviteter. Du kan läsa mer om hur olika besvär behandlas, till exempel ryggsmärta, nacksmärta, höftsmärta eller knäsmärta.

Referenser:

1. BRUKNER, P. & BRUKNER, K. K. 2017. Khan’s clinical sports medicine: Volume 1 Injuries. North Ryde. NSW McGraw-Hill Education Australia.
2. BÖRJESSON, M. & DOHRN, I.-M. 2021. FYSS 2021: Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling.
3. HOEGH, M., STANTON, T., GEORGE, S., LYNG, K. D., VISTRUP, S. & RATHLEFF, M. S. 2021. Infographic. Pain or injury? Why differentiation matters in exercise and sports medicine. British Journal of Sports Medicine, bjsports-2021-104633.
4. Baltes, T.P., et al., Acute clinical evaluation for the diagnosis of lateral ankle ligament injuries is useful: A comparison between the acute and delayed settings. Knee Surgery, Sports Traumatology, Arthroscopy, 2024.
5. HAINLINE, B., TURNER, J. A., CANEIRO, J. P., STEWART, M. & LORIMER MOSELEY, G. 2017. Pain in elite athletes-neurophysiological, biomechanical and psychosocial considerations: a narrative review. Br J Sports Med, 51, 1259-1264.
6. DUBOIS, B. & ESCULIER, J.-F. 2020. Soft-tissue injuries simply need PEACE and LOVE. BMJ Publishing Group Ltd and British Association of Sport and Exercise Medicine.
7. Briet, J.P.M.D., et al., Factors associated with pain intensity and physical limitations after lateral ankle sprains. Injury, 2016. 47(11): p. 2565-2569.
8. Gabbett, T.J. and E. Oetter, From Tissue to System: What Constitutes an Appropriate Response to Loading? Sports Medicine, 2024: p. 1-19.
9. Thornton, J.S., et al., Treating low back pain in athletes: a systematic review with meta-analysis. Br J Sports Med, 2021. 55(12): p. 656-662.
10. MOSELEY, G. L., BARANOFF, J., RIO, E., STEWART, M., DERMAN, W. & HAINLINE, B. 2018. Nonpharmacological Management of Persistent Pain in Elite Athletes: Rationale and Recommendations. Clin J Sport Med, 28, 472-479.
11. STULTS-KOLEHMAINEN, M. A. & BARTHOLOMEW, J. B. 2012. Psychological stress impairs short-term muscular recovery from resistance exercise. Medicine & Science in Sports & Exercise, 44, 2220-2227. THORNTON, J. S., CANEIRO, J. P., HARTVIGSEN, J., ARDERN, C. L., VINTHER, A., WILKIE, K., TREASE, L., ACKERMAN, K. E., DANE, K., MCDONNELL, S.-J., MOCKLER, D., GISSANE, C. & WILSON, F. 2021. Treating low back pain in athletes: a systematic review with meta-analysis. British Journal of Sports Medicine, 55, 656-662.
12. HANNIBAL, K. E. & BISHOP, M. D. 2014. Chronic stress, cortisol dysfunction, and pain: a psychoneuroendocrine rationale for stress management in pain rehabilitation. Phys Ther, 94, 1816-25.